Jag har sagt det förr men jag säger det igen: det här året SKA redigeringen av Trollsagan bli klar. Annars deleatar jag hela mappen. Eller inte. Vem vet. Poängen är att jag är djävulskt trött på att ha den hängande över mitt huvud (Ja ja, jag inser att det är jag själv som hängt upp den där.) samtidigt som jag tror på berättelsen. Tror på att den förtjänar att komma ut i bokformat och inte bli liggande på en hårddisk medan dammtussarna har konferens i hörnen. Så i vår ska sprickorna tätas och alla trådar sys in och den ska bli klar. Punkt.
För att ge mig själv den mentala sparken i ändalykten som behövs så har jag tagit till två åtgärder. Den ena är givetvis distanskursen Att skriva för barn som jag ska påbörja om ett par veckor. Spännande och lite pirrigt får väl erkännas. Det var ändå några år sedan jag gick en skrivarkurs senast. Typ... före barnen. Liksom. Men jag hoppas förstås att det ska ge mig den inspiration och kraft jag behöver men kanske också lite konstruktiva råd och tips.
Den andra "åtgärden" är egentligen inget som jag kommit på själv utan en situation som uppstod lite spontant en dag när jag hade avslutat en lektion med en av mina klasser i år fem. Eleverna, som vet att jag skriver, har länge frågat efter att få läsa något och då tänker de givetvis på någon av kapitelböckerna. En reseskildring är så klart inte lika lockande för en tio-elvaåring. Jag har fram tills nu duckat frågan med svävande svar som "njae, vi har annat vi måste igenom först" och "kanske längre fram om tid finns" eftersom jag inte riktigt känt att någon av de två manuskripten som jag har och som är någorlunda klara är i tillräckligt läsbart skick. (Läs: jag har fegat.) Men just där och då trillade slanten ner hos mig. Varför inte?
Varje torsdag har jag ett kort pass i svenska som jag egentligen inte riktigt vet vad jag ska göra av då jag inte är klassens huvudlärare i ämnet. Det jag vet att de behöver (precis som alla elever) och det som jag också har planerat att syssla med den stunden är - läsning och läsförståelse. Så varför inte använda min egen text istället för en av skolbibliotekets? Eleverna var ju redan helt inne på detta så för mig var det bara att säga ja och amen.
Vinsten för mig blir att jag får en deadline som jag inte kan missa utan att göra en hel klass besviken. Varje torsdag måste jag ha hunnit gå över och skriva igenom det antal sidor som jag planerar att läsa och diskutera i klassen den dagen. Jag kommer inte undan. Jag får också en möjlighet att på ett naturligt sätt läsa min Trollsaga högt så att jag kan se var texten hakar upp sig, var det inte flyter på i språket, något som jag ändå skulle ha gjort hemma. Så det var med dessa två tankar som jag gick in i projektet och började läsa Trollsagan för klassen för några veckor sedan.
För eleverna blir det här ett lite extra spännande sätt att arbeta med läsning eftersom de blir de första som får höra berättelsen. Givetvis känner de sig utvalda och tar sin uppgift på största allvar eftersom de förstår att de får vara delaktiga i en skrivprocess - på riktigt. Några krav på att eleverna ska komma med en massa klokheten och andra synpunkter på själva texten som jag kan ha nytta av i mitt redigeringsarbete har jag inte utan först och främst har jag tänkt att vi ska diskutera eventuella svåra ord och andra vanliga frågor på temat läsförståelse. Men som den sprudlande och kreativa grupp tjejer och killar de är så har jag redan fått både en och två tankeställningar att fundera över. Jag kan dock inte säga att jag är förvånad och jag ser verkligen fram emot nästa torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar